Hur vanligt är egentligen narcissistisk personlighetsstörning och psykopati? Två mentala störningar som är betydligt vanligare än vad du förmodligen tror. Läs mer här.
Att avslöja en narcissist - 22 varningstecken på att du har träffat en narcissist
Vilka är de typiska narcissistiska dragen? Eftersom både narcissister och psykopater utgör en inte försumbar del av mänskligheten, har du troligtvis träffat flera stycken, antagligen utan att förstå varför vissa du mött ibland beter sig märkligt och arrogant. Eller du kanske inte ens har reagerat? Du kanske har uppfattat dem som charmiga, lite spännande eller som nån som känts som om ni hade nåt verkligt speciellt gemensamt, kanske samma intressen, liknande upplevelser, som om ni känt varandra hela livet fast ni precis träffats?
Hur upptäcker man att någon är narcissist? Det finns ganska tydliga tecken, men vill han/hon imponera på dig, kan det att vara svårt att se igenom den roll narcissisten spelar i början.
Visst kan ”vanliga” människor ha vissa narcissistiska drag, men är de bara få, är personen med största sannolikhet inte narcissist. Känner man däremot igen de flesta av de nedanstående varningstecknen, är risken stor för att man stött på en narcissist.
22 varningstecken:
De älskar att vara undantaget. De bryter mot trafikregler, kör för fort, går före i kön, går in på förbjudna områden, helt enkelt för att de inte anser att regler gäller för dem. De kräver ofta speciell service på t.ex. restauranger och kan bli aggressiva om de inte får sin vilja igenom.
De är charmiga och ofta roliga. De är utåtriktade och har lätt för att tala med människor som intresserar dem. När en narcissist närma sig ett nytt offer, är deras charmoffensiv något alldeles speciellt. Det kan hända att du kommer att få så mycket komplimanger, att det blir svårt att ta dem till sig. Det kan gälla allt, din röst, dina händer, ditt leende, till och med hur du lyfter glaset. ”Vet du att du dricker sensuellt/elegant/stilfullt?” De är förmodligen så mycket 'mer' än någon annan du träffat. Roligare, charmigare, mer spännande, de strör komplimanger omkring sig, gärna presenter. Andra bleknar vid jämförelsen. Det är lätt att känna sig utvald och speciell av en sådan här behandling, men känns något lite för bra för att vara sant, så är det med största sannolikhet också det. Lyssna på magkänslan.
De kan uppträda mycket trevligt mot sitt sällskap, men kan samtidigt vara otrevliga mot t.ex. serveringspersonal, gamla tanter som har svårt att gå, mammor med barnvagn – egentligen alla som finns runt omkring men inte betyder något personligen för narcissisten.
De älskar att styra samtalet, men kommer du med frågor som de inte vill svara på, byter de helt enkelt samtalsämne och ignorerar vad du har sagt.
Samtalet rör sig alltid om dem, även om det kan verka som att det till en början handlar om någon annan. De älskar att prata om sig själva, eller om ämnen som leder till dem själva. De tappar snabbt intresset om samtalet handlar om någon annan.
De respekterar inte auktoriteter. Det har att göra med deras övertro på den egna överlägsenheten. Skulle en psykolog ställa en diagnos på dem, t.ex. narcissistisk personlighetsstärning, kan de alltid skylla på att ”psykologen var mindre intelligent än jag,” ”jag tror inte på sån skit,” etc..
De börjar med att tala om för dig hur DU är överlägsen alla andra de känt, träffat, dejtat etc., framförallt att du är överlägsen din familj och dina vänner. Det handlar om att avskilja dig från din omgivning, få dig att känna dig speciell och annorlunda. Ofta fastnar de för/söker upp människor som har ett komplicerat förhållande till exempelvis sina föräldrar och tyvärr är vi många. Där blir det speciellt lätt att sätta in stöten, för de kommer att hålla med dig om allt och förmodligen dela med sig av sin egen historia för att visa att ni är likadana, har likadana erfarenheter. Så konsolideras relationen.
Den här fasen brukar inte hålla på speciellt länge. Så snart du börjar begå misstag och vem gör inte det, hamnar du väldigt snabbt i facket med de som inte duger. Ungefär här börjar de också tappa intresset för dig som person, ett intresse som egentligen aldrig funnits och du blir mer av en praktikalitet istället, någon som skaffar fram mat på bordet, som kan visas upp vid behov, som man kan ha sex med och som kan städa hemmet.De tycker väldigt synd om sig själva. Ibland händer det att narcissisten börjar berätta om sitt liv. Det finns alltid en sorglig historia där som verkar beröra narcissisten djupt. Det här är en av de få gånger som narcissisten verkar känslosam. Och de kan faktiskt gråta - när de tycker riktigt synd om sig själva.
Du blir en medspelare i deras ”liv som drama”. Dramat är deras sätt att alltid vara i centrum. För att dramat ska fortsätta och ge dem vad som kallas narcissistisk tillförsel, det vill säga tillgång till andras känslor, ändras regler och planer hela tiden. Man kan aldrig veta vad en narcissist kommer hitta på i nästa stund. De blir lätt uttråkade, har hela tiden nya mål och vill bli applåderade för det. När semesterplanerna ändras i sista stund vill de inte ha kritik för det, utan vill att du ska berömma dem för de nya fantasktiska planerna.
De bryr sig inte om dina känslor. De förstår verkligen inte andras känslor. Din uppgift är att tillfredsställa dem genom att tillhandahålla känslor. Du blir en förlängning av dem själva.
Ett exempel är en person som blev arg och besviken på en vän vars nära släkting precis avlidit. Att kamraten hade sorg spelade ingen roll, narcissisten var helt oförstående och såg istället att hans kompis inte var lika rolig att vara med som vanligt.Det är oerhört viktigt för dem vad andra tycker om dem. En person berättade hur hon kommit på sin pojkvän med att vara otrogen, vilket hon berättade för ett par vänner eftersom hon blev upprörd och ledsen. Han kontaktade henne omedelbart, inte för att be om ursäkt, utan för att uppmana henne att inte sprida ryktet vidare.
När Q bestämde sig för att inte längre hälsa på grannarna, krävde han att jag också skulle sluta med det: ”Vad skulle de annars tro om honom om jag uppträdde annorlunda?”De har lätt för att förolämpa eller tala illa om andra, samtidigt som de skryter eller framhåller sig själva.
De ser känslosamhet som något negativt. De förstår inte känslor. De kan härma andras känslor, men det är bara en spegling. Tänk dig någon som är färgblind och t.ex. inte kan se rött. Hur mycket de än övar, är den färgen inte en del av deras palett. Det är precis samma sak med känslor för narcissister, de förstår helt enkelt inte känslor som rädsla eller att någon är ledsen, utan kan bli lite oförstående inför andras känslosamhet. De saknar empati.
De ifrågasätter det mesta av vad du säger. När förhållandet pågått ett tag, börjar de plockar isär dina minnen och det du berättar, ofta för att förlöjliga dig och få det att framstå som att du inte riktigt vet vad du pratar om. När det gäller minnen, kan det gå så långt att du till slut inte minns vad som verkligen hände eller inte. Minnet påverkas och det leder till att man konstruerar om händelsen och tror sig minnas den annorlunda än den var. Det är det här som kallas ”gaslighting”.
De respekterar inte andras gränser. Om du säger nej, eller helt enkelt inte går med på något som narcissisten beordrar (inte föreslår, det skulle innebära något slags samförstånd), kan det få tråkiga konsekvenser. Man säger inte nej till en narcissist. De är så övertygade om att alltid ha rätt, att du kommer bli ifrågasatt/kritiserad/attackerad/utskälld, genom ditt nej. För att visa hur fel du har, kan de dra iväg själv med barnen på aktiviteter som de egentligen inte är intresserade av, bara för att visa vilken surpuppa du är och hur du förstör för alla.
Om du istället tackar nej till att fortsätta träffa narcissisten i början av förhållandet, kan hon/han ifrågasätta och fråga varför du inte längre vill träffa honom/henne, istället för att helt enkelt acceptera det.De vill ha ständig kontroll över dig. Narcissisten vill kontrollera precis allt du gör. De vill vara den som ger dig tillåtelse att göra det du vill, det får dem att känna sig generösa. Många ser till att ha tillgång till sin partners e-mail, telefon, Facebook-sida etc., och har de inte tillgång, kan de istället kontrollera partnerns statusuppdateringar, kräva att hon eller han skriver saker till förmån för narcissisten. Kontrollen kan fortsätta långt efter det förhållandet är över. Det här är människor som tycker om att vara kontrollerande. De vill inte ändra sig.
De tror att alla antingen älskar dem eller är svartsjuka på dem. Eftersom de uppfattar sig själva som centrum varhelst de befinner sig, är de övertygade om att alla andra har en uppfattning om dem. De vill gärna ha reda på vad till exempel partnerns vänner tycker om dem. Att någon inte skulle bry sig, kan ses som att den som tillfrågats försöker undanhålla en obekväm sanning. Tror de att någon tycker illa om dem, kan de bli otrevliga, både direkt mot personen i fråga och handlar det om en vän eller familjemedlem till narcissistens partner, kommer personen i fråga att kritiseras under lång tid och dras upp som ännu ett skäl till vilken dålig människa partnern är (”se bara vilken familj du har, du måste ju vara likadan”).
De har sitt entourage av vänner som beundrar dem. De har ofta vänner som sysslar med samma saker som de själva, men som inte är lika framgångsrika och dessa utgör därför en del av beundrarskaran för narcissisten. En familj kan fungera som ett sånt här entourage, med en narcissist som ständigt byter fokus och spelplan. Det gäller att de här kompisarna / familjemedlemmarna inte far iväg och blir duktigare eller mer framgångsrika, då kommer narcissisten att baktala dem och vänskapen, det som finns kvar av den, blir kortlivad.
De har ofta många förhållanden och otrohet bakom sig. Narcissisten har förmodligen inte kunnat avsluta tidigare förhållanden på ett bra sätt och har därför inte ett speciellt gott förhållande till sina före detta partners. De har haft många sexuella förbindelser, vilket de ofta inte har något emot att berätta eftersom det förstärker bilden av deras virilitet/sexuella dragningskraft. Att ha ett fast förhållande, gärna som gift, plus en stadig älskare/älskarinna vid sidan om och sedan ett antal lösa förbindelser, är inte ovanligt. Det finns ingen anledning i narcissistens tankevärld varför hon/han inte ska unna sig det. Det skänker spänning åt tillvaron, nåt som narcissisten hela tiden är på jakt efter.
Deras vänskapsrelationer är ofta intensiva och ganska kortvariga. De byter vänner ganska ofta, men förr eller senare dyker konflikter upp som leder till att narcissisten börjar anklaga vännen för att vara illojal, ha försökt föra honom bakom ljuset eller vad som helst. Dock verkar det som att narcissister kan ha stort utbyte av att ha andra narcissister som vänner.
Har de husdjur är det snarare en hund än en katt. Katter går inte att kontrollera, men hundar kan dresseras och domineras.
De erkänner aldrig misstag. Det är alltid någon annans fel.
Gör ett självtest här för att förstå om ditt förhållande/äktenskap är destruktivt.
Traumaanknytning - att identifiera sig med förövaren
Stockholms- eller Norrmalmstorgssyndromet, uppkallat efter ett uppmärksammat bankrån i Stockholm 1973, innebär att människor som kidnappats eller hålls fångna, kan utveckla en relation till sina kidnappare vilket leder till att de tar deras parti inför till exempelvis polisen. Det handlar om att offret börjar att identifiera sig med förövaren. Teorin är att fenomenet kan uppstå i situationer där offret inte förmår att visa och utagera sin naturliga aggression mot förövaren.
Något liknande kan ske i ett destruktivt förhållande, där offret ofta är eller blir hjälplöst, därtill hjälpt av den isolering som förövaren utsätter offret för. Det är en försvarsmekanism som baseras på rädslan för att råka ännu värre ut och vädjar till den inre godheten hos förövaren. Men när förövaren är narcissist eller psykopat, finns inte det som de flesta av oss skulle beteckna som ”inre godhet”, personer med de här personlighetsstörningarna har inte förmåga att känna empati. De kommer inte förstå att de gör någon annan illa och de uttryck för ömhet som de stundtals visar, är bara en imitation av beteenden de sett hos andra.
När offret identifierar sig med förövaren blir traumat än mer komplicerat att bearbeta, eftersom de naturliga försvarsmekanismerna förser traumat med positiva intryck, medan upplevelser av skam, rädsla, utsatthet och sorg förblir obearbetade.
Alla kan råka ut för narcissistiska och psykopatiska förövare, de finns ju runt ikring oss och man kan stöta på dem var som helst, men alla fastnar inte i destruktiva och abusiva förhållanden med de här individerna. Personer med en trygg uppväxt, med sunda värderingar och bra vuxenförebilder under de tidiga åren, har ett naturligt inbyggt försvar mot dessa individer. De som istället har vuxit upp i otrygga miljöer, kanske i kombination med missbruksproblem och en eller två föräldrar med narcissistiska drag, har en mycket lägre tröskel för acceptans. Där den som vuxit upp tryggt reagerar negativt på ett narcissistiskt beteende, sker motsatsen för personen med den otrygga uppväxten – narcissistens beteende känns bekant, man reagerar med igenkänning och narcissisten kan upplevas som någon man identifierar sig med.
Barn som under uppväxten bevittnat våld och konflikter inom den egna familjen, är mer benägna att bli offer i abusiva förhållanden. Så drabbas den som redan drabbades som barn och så fungerar det sociala arvet. Även bakom de bästa fasaderna finns dysfunktionen, skrapar man på ytan av det som verkar obegripligt, hittar man ofta orsaken.
Problemfyllda personer eller narcissister och psykopater?
En kvinna blir mördad. Hon blir ibland attackerad inför sina barn. Ibland klarar hon sig. Barn som dödas av sina fäder. Husdjur som sparkas på eller dödas, men knappast skapar några rubriker.
Från polisens sida och i massmedia kallas de här fallen vanligtvis för familjetragedier. Fall där psykisk sjukdom spelat roll, eller fall där det helt enkelt gick åt skogen, buntas ihop med fall där mordet/morden är det tragiska slutet på många års terror.
Ibland förfäras vi över ett förhållande som snabbt urartar, som mordet på Lotta Rudholm, den 4 juni, 2016. Ett grymt bestialiskt mord, oförståeligt för de flesta. Mördaren tittar ut från bilden, självsäker, någon som ofta besöker gymmet. Säkert stark, kanske visar det sig att han tagit steroider, som ökat på hans aggressivitet. Men jag läser andra detaljer och återigen, som så många gånger tidigare, finns kanske svaret i detaljerna. De träffades, han uppvaktade henne, kom med blommor hela tiden, i narcissistsammanhang kallas fasen ”kärleksbombning”. Sen blev han snabbt kontrollerande. Det står inte att han ligger bakom det, men hon byter status på sin Facebooksida utan att hennes syster vet om att hon är i ett förhållande. Jag kan höra orden: ”Är du singel eller? Varför ändrar du inte status? Träffar du andra?” Hon ber sin syster att ”gilla” inlägg som han gjort på hennes sida: ”...annars blir han arg.” Han tränger sig in i hennes privata sfär och kräver uppmärksamhet och visar klart sitt ogillande om hon inte följer hans minsta vink.
Han verkar ha blivit våldsam ganska snart, det är ovanligt. Vanligtvis tar det längre tid, men det här förhållandet har utvecklats i turbofart. Han hotar henne till livet redan efter kort tid. Hon polisanmäler, tar tillbaka anmälan, eller snarare, informerar åklagaren om att hon inte tänker vittna. Hon är rädd. Jag vet, jag har själv varit där, fast utan den våldsamhet som Lotta utsattes för. Jag kalkylerade att straffet min man skulle få var ett par månaders fängelse och insåg att ingen skulle kunna skydda mig, varken före eller efter fängelsestraffet. Ingen skulle skydda mig om han en dag bara dök upp. Om ett fängelsestraff inte skulle provocera, då vet jag inte vad som skulle kunna göra det. Jag ringde också upp åklagaren, jag sa också att jag inte tänkte vittna, för jag var rädd.
Lottas mördare är förmodligen inte bara narcissist utan även psykopat. Men utan kunskap som lär oss att tyda signalerna, kommer både kvinnor och män fortsätta att råka ut för de här destruktiva personerna, gång efter gång. Lotta blev ihjälslagen, förmodligen tyckte hennes mördare att hon visat brist på respekt, hon hade provocerat honom, hon kanske hade sagt att hon ville bli fri.
Vi läser om kvinnor som bett att få ha skyddad identitet och begärt kontaktförbud och inte fått det. Vi läser om mannen som ”råkade” skjuta ihjäl den före detta sambon ”jag skulle vända geväret mot mig själv, sen gick det av”. Vi läser om barnen som blir kvar och vars vårdnadshavare är deras mammas mördare. Vi läser om allt det här och de flesta av oss förstår ingenting, bara att det är hemsk det som hänt. När vi hör ord som ”narcissist” eller ”psykopat”, så tänker de flesta på filmer som ”När lammen tystnar” eller ”American psycho” och tror sig förstå att sådana människor finns det inte många av och nog sjutton skulle man fatta om man träffade en.
Att narcissister och psykopater är relativt vanliga (ungefär fem procent av befolkningen, två tredjedelar av dem män, beräknas vara narcissister) och mer vanligt förekommande högre upp i hierarkier, är något som de flesta av oss är skonsamt omedvetna om. Vi är också omedvetna om att det här bara är toppen av ett isberg. De flesta som lever med en narcissist eller psykopat kommer aldrig komma i kontakt med polisen, de barn som växer upp i sådana familjer ser precis ut som andras barn. Bara lite tystare kanske.
Bristen på kunskap om hur abusiva förhållanden med narcissister eller psykopater fungerar är stor, även bland psykologer och terapeuter. De flesta är lyckligt ovetande om att de här destruktiva personerna finns i hela samhället, att de inte är så få och att den skada de orsakar sin omgivning ofta är väldigt stor.
För min egen del tror jag, att hade jag känt till att det här var något som över huvud taget existerade, hade mitt liv kunnat sett annorlunda ut idag. Jag visste visserligen att mitt äktenskap inte var som det skulle, jag förstod att mycket av det som skedde inom hemmets väggar var sånt som de flesta inte råkade ut för. Men han slogs ju inte, i alla fall inte med knytnävarna och det handlade mest om att han var, som jag uttryckte det ”sjuk i huvudet” ibland. Eller som en annan kvinna beskrev sitt tidigare äktenskap: ” Jag kände mig inte som en misshandlad kvinna. Jag var bara gift med en problemfylld man.”
De flesta förklarar de här människornas beteende med att de är dumma/elaka/sjuka i huvudet/jäkla psykon etc.. Problemet för mig blev, att även sedan jag lyckats separera och gått på terapi genom Alla kvinnors hus försorg, var det ingen som talade om detta. När jag diagnostiserades med PTS, nästan tio år senare, var det fortfarande ingen som talade om detta. Att sätta etiketter på människor är något som vi i Sverige är livrädda för.
Det man inte förstår eller har kännedom om, blir till en ologisk soppa som inte alls verkar hänga ihop. Hur kan någon ena stunden vara trevlig och glad, för att i nästa sekund vara ett monster med tomma ögon? Till och med när jag satt i min första terapisession och fick höra att bakom masken, den där trevliga, finns alltid samma kallögda beräknande individ, även då förstod jag ingenting, det var ologiskt. Jag ville så gärna tro att den där trevliga människan var hans sanna jag, och hade väldigt svårt att acceptera att det inte var så.
Har narcissister vänner?
Q:s bästa vänner byttes ut med jämna mellanrum. Mönstret var alltid detsamma. I korthet såg det ut så här: Q mötte X och vänskap uppstod. Vanligtvis hade de liknande intressen, de började umgås, satt hemma, företrädesvis hos X och diskuterade aktuella ämnen, tittade på film och drack vin eller vad det nu kunde vara. Q kom hem och berättade historier om X, hur fantastisk han var, var han gift eller hade en flickvän, så var hon en ”riktig” kvinna, duktig på allt och säkert bra i sängen också. Utan att kritisera mig så blev de överdrivna historierna om X och hans partner till jämförelseobjekt där jag alltid kom till korta. Det fanns alltid en underliggande kritik gentemot mig, genom att dra fram goda egenskaper hos X:s flickvän som Q kritiserade mig för att inte ha.
Den här initiala fasen var vanligtvis ett par månader lång, ibland längre, någon gång varade den till och med något år. Men efter den inledande fasen hände något. Q började kalla X för nedsättande namn, X:s flickvän hade flörtat med Q (enligt honom själv) och hade nu glidit ner från piedestalen till horstadiet. Hon beskylldes för att vara grisig, otrogen och dålig på alla sätt. Ibland hade han hört historier om henne från andra, sa han i alla fall. För en kort tid blev jag accepterad som en bra partner, men det var alltid kortvarigt.
X blev sedan beskylld för att vara snål/utnyttja andra/gå bakom ryggen på andra/dum i huvudet/ha ett dåligt förflutet/sagt bra saker om mig/jude eller är som en i alla fall, etc., etc..
Från beskyllningarna, som skett bakom stängda dörrar, gick det sedan vidare till en ordentlig attack mot X. Q och X bad varandra dra åt helvete och skulle X någon gång mer komma upp i ett samtal, så var det alltid förenat med invektiv. Vid något tillfälle kunde vänskapen återknytas, trots alla hårda ord, men då alltid för kortare och kortare perioder och med samma slut som just beskrivits här ovan. Om du ser likheten med hur förhållanden med narcissister utspelas, så har du helt rätt. Mönstren är desamma.
Av en händelse kom jag in på ett forum för narcissister på Internet. Alltså ett forum där narcissister diskuterar sig själva och omgivningen. Temat var vänskap. Flera av deltagarna i forumet beskrev hur de föraktade vad de kallade ”vanliga” människor och hur de bara kunde känna riktig samhörighet med andra narcissister. Någon beskrev också hur han manipulerade andra bara för att det var roligt att se hur lätt det var. Narcissister använder sig av samma taktik vem de än inriktar sig på, men det är vanligtvis deras närmaste, makar och barn, som blir de värst utsatta.