Bakgrund till Leva med fienden

En morgon, för många år sedan, satt jag mitt emot min terapeut och pratade om mitt då upplösta äktenskap.
”Skriv”, sa hon. “Skriv en bok om hur det har varit.” Visst kunde jag skriva en bok som staplade händelser ovanpå varandra, någon slags skildring av hur ett destruktivt förhållande kan se ut. Men det var något som gnagde i mig, som jag inte kunde förstå. Vid det laget hade jag pratat med flera terapeuter och frivilliga på Alla kvinnors hus, och det jag anade bakom deras frågor, var att det fanns ett mönster. Ett mönster som upprepades i fall efter fall, ett mönster som gjorde att jag kunde svara jakande på nästan alla frågor de ställde. Det var det här jag inte riktigt kunde få ihop. Det är ju inte så att förövarna, som oftast är män, men inte alltid, går en kurs i hur de ska behandla andra. Hur kunde det komma sig att sättet de talade på, sättet de uppträdde på, var så stereotypt? Svarsjukan, lögnerna, kontrollbehovet, förminskandet av partnern, reptilblicken och det försmädliga leendet, anklagelserna och det som kallas gas lightning (men det visste jag inte då), hur kunde fall efter fall så likna varandra?

Det tog många år innan jag av en slump hittade en artikel i en amerikansk nättidning. Den beskrev hur en typisk narcissist beter sig i ett förhållande. Det blev som att öppna dammluckorna. Allt stämde, alla drag, alla betendemönster - det var som att plötsligt få facit på frågorna jag ställt mig. Efter den artikeln har jag ägnat år till att läsa, lyssna och studera det som kallas narcissism och psykopati, två närbesläktade men distinkta mentala personlighetsstörningar, och försökt skapa mig en sammansatt bild av hur de agerar och tänker. Jag har genomgått terapier, kämpat med posttraumatiskt stressyndrom, kommit ut på andra sidan och utbildat mig för att kunna hjälpa andra i den situation jag en gång befann mig.

Det jag lärt mig, det för jag nu gärna vidare till andra. Det här är kunskap som vem som helst borde besitta, för vem som helst kan råka ut för en pojkvän, granne eller chef som har narcissisiska drag, det är en viktig kunskap som kan fungera som ett skydd.

För dem som känner igen sin egen situation i det som bloggen handlar om, rekommenderar jag att söka hjälp för att ta sig ur förhållandet. Det finns en lista över organisationer i Sverige, som erbjuder hjälp till drabbade. Själv arbetar jag med invidider som brutit sig loss och behöver bygga upp sig själva igen, så som jag själv hade önskat bli hjälpt, då för många år sen. Tyvärr måste jag vara anonym, men kontakta mig gärna genom kontaktsidan.

Enligt en grekisk myt, var Narcissus en yngling som blev så förälskad i sin egen spegelbild att han inte kunde slita sig från den och till slut förvandlades till en blomma – en narciss. Myten om Narcissus har varit föremål för poeter och konstnärer i flera tusen år.

Sigmund Freud använde sig av myten om Narcissus för att ge namn åt narcissism, en diagnosticerbar personlighetsstörning, som uppskattningsvis 6 procent av mänskligheten lider av, två tredjedelar är män och en tredjedel kvinnor (1).

Till skillnad från populäruppfattningen att narcissism handlar om överdriven självkärlek och egoism, kan narcissister istället enkelt beskrivas som emotionella rovdjur. De orsakar kännbart mycket lidande för andra och torde ur samhällsekonomisk synpunkt vara oerhört kostsamma, eftersom de lämnar efter sig en stadig ström av offer, som för kortare eller längre tid är förhindrade att leva normala, produktiva liv.

Leva med fienden beskriver hur narcissism fungerar i förhållanden. Den är skriven ur ett kvinnligt perspektiv, därför beskrivs de flesta “offren” som “hon” och “förövarna” som “han”, och även om den övervägande delen av narcissister är män, så är en inte försumbar del kvinnor som agerar i stort sett likadant. Narcissism finns i alla typer av förhållanden och är definitivt inte begränsad till heterosexuella förhållanden.

Leva med fienden handlar om vad som händer när man blir insnärjd i en verklighet som inte liknar någonting annat som du kan föreställa dig. När det som andra tar för givet verkar som en ouppnåelig dröm. När allting, från något så litet som någons kommentar eller blick, kan bli till dagar och veckor, ibland till och med år, av ångest och trakasserier. Där det inte går att lita på andra, för att de genom sin okunnighet och naivitet kan bli farliga för dig. Ett ord eller en kommentar från vem som helst, kan leda till både psykisk och fysisk misshandel.

Många har säkert upplevt att en vän, eller människor de lärt känna genom arbetet eller på annat sätt kommit i kontakt med, har levt i ett besvärligt förhållande eller äktenskap som de nu lyckats lämna. Trots det, verkar de inte riktigt kunna komma vidare, de är ofta nedstämda, kanske drar de sig undan. De tycks inte riktigt kunna ta tag i sina liv, ibland kan man nästan bli irriterad, det är ju över, de borde skärpa sig.

Vi anar utifrån, att något inte står riktigt rätt till med grannarna, men så farligt verkar det ju inte vara. Eller kanske är det ett syskon som levt i ett förhållande som verkar ha tagit musten ur henne eller honom, eller kanske är det du själv som levt i ett destruktivt förhållande och mötts av omgivningens brist på förståelse.

För en utomstående som själv aldrig utsatts för kränkningar och hot, är det svårt att förstå någon som varit offer för det. Det är nästan omöjligt att leva sig in i hur någon känner sig, som dagligen utsätts för negativa kommentarer, för ifrågasättande av minnesbilder. Någon som hotas kanske även fysiskt, av den person som borde vara ens största stöd i livet – ens partner. Det blir extra svårt att förstå om personen i fråga fortsätter att leva tillsammans med sin partner år efter år. Varför lämnar de helt enkelt inte den där personen som förgiftar deras eget och kanske även deras barns liv? Alltså måste det vara något som är fel hos den som stannar. Offret skuldbeläggs, för att omgivningen saknar kunskap om vad det är som sker i ett destruktivt förhållande. Man vänder hellre blicken någon annanstans.

I tjugo år levde jag i ett äktenskap som sakta gröpte ur all min självkänsla och till slut lämnade en väldigt skadad person efter sig. Mina barn växte upp i en miljö som skiftade från att vara härlig ena stunden till att vara för djävlig, ibland under en och samma dag. Det satte ordentliga avtryck också i dem, som de än idag som vuxna kämpar för att övervinna.

Det har tagit många år att försöka komma tillbaka till den person som jag en gång var, men innan det var möjligt, hade jag förlorat nästan allt jag hade – till och med livet. Det är ett försök att förklara de här mekanismerna både för mig själv och för andra, som bildar bakgrunden till den här websidan. För somliga kan den tjäna som en förklaring, för dem som just nu befinner sig i destruktiva förhållanden, hoppas jag att den kan tjäna som en uppmuntran – det går att ta sig ur (nästan alltid) och för andra hoppas jag att den kan tjäna som en varning för en viss typ av människor, som lämnar förstörda liv bakom sig, som går genom livet utan någon hänsyn till andra. Deras tillstånd finns beskrivna i DSM-IV och DSM-5 (2), de kallas narcissister och de är förmodligen inte vilka du tror att de är.

1 (Stinson et al. 2008), https://www.ncbi.nlm.nih.gov/pmc/articles/PMC2669224/

2 Diagnostic and Statistical Manual of Mental Disorders IV och 5.