stockholmssyndromet

Kemin bakom - handen som smeker är handen som slår

Varför reagerar offren så lika? En del av svaret kan finnas i kemin. När vi blir kära, när vi blir rädda, händer saker i våra kroppar, ämnen pumpas ut från körtlar och gör att vi reagerar på olika sätt. Kan det vara så att det händer något rent fysiskt när vi blir utsatta för narcissistens eller psykopatens manipulation?

Tittar vi på vad som faktiskt händer i våra hjärnor när vi utsätts för manipulation, kan man se vad det är som gör det så svårt för ett offer att bryta den destruktiva cykeln. Våra kroppsegna hormoner skapar biokemiska band i våra hjärnor som binder oss vid förövaren, ibland kallas detta för Stockholmssyndromet, efter ett bankrån vid Norrmalmstorg i Stockholm 1973, där personalen som togs som gisslan ställde sig på bankrånarnas sida.

Oxytocin Oxytocin är det hormon som utsöndras t.ex. vid amning, men även vid beröring, smekningar och sexuell samvaro. Det är ett hormon som skapar anknytning och tillit. Den narcissistiska manipulationscykeln börjar med det som ofta kallas ”Love Bombing”, det vill säga narcissisten överöser offret med komplimanger, kanske gåvor. Hon/han kommer bli som uppslukad av all uppmärksamhet han/hon utsätts för. I jämförelse kan en vanlig persons uppvaktning te sig lam och mjäkig, liksom inte riktigt på riktigt. Narcissisten får dig att flyga, nästa bokstavligen, det är en glimrande framtid som presenteras för dig, en framtid som andra bara kan drömma om. Narcissisten får dig att må väldigt bra, får dig att känna dig utvald och speciell. Är du otrygg, kommer han erbjuda trygghet, är du kärlekstörstande, kommer han eller hon att framhålla sig som någon som kan älska dig mer än någon annan någonsin gjort, etc..

Dopamin Dopamin kan liknas vid en drog, det är en signalsubstans som triggar en känsla av belöning. Dopaminet påverkar vårt beteende i samband med lust och njutning och kan påverka ett uppsökande beteende gentemot substanser, föremål eller personer som vi uppfattar som förenade med njutning. Det innebär att när narcissisten kommer med ömma försäkringar, en viskning, kanske en liten kram, efter en utskällning eller andra typer av psykisk misshandel, så befästs den onda cirkel som offret hamnat i.

Detta i kombination med kraftfull psykisk misshandel, som får vår hjärna att signalerar fara, gör att hjärnans kognitiva förmåga blockeras, samtidigt som de positiva minnesbilderna formas om och om igen – gör det till en extrem biokemisk mix.

Adrenalin Adrenalin är ett stresshormon och en neurotransmitter som utsöndras extra mycket till exempel vid stress, ilska eller vid en hotfull situation. Adrenalinet försätter kroppen i "alarmberedskap" och förbereder kroppen på att fly eller slåss, människans flykt- och kamprespons. Adrenalin har en antidepressiv effekt, medan det triggas av rädsla och oro, leder det samtidigt till att dopamin frigörs.

Adrenalinet ger oss en kick vid de tillfällen då narcissisten först visar det vi uppfattar som ömhet och det plötsligt vänder det till svek. Det här kan skapa ett beroende, som nästan är jämförbart med narkotikaberoende och leder till att det kan det upplevas som rent fysiskt tärande när offret väl separerar från sin förövare. Många rekommenderar därför att den som separerar har ett nätverk av personer runt omkring sig, som kan hjälpa henne/honom över de värsta hindren på vägen mot tillfrisknande. Tyvärr saknar många som varit utsatta för en narcissist ett nätverk, eftersom de blivit isolerade från vänner och familj under förhållandet. Resultatet blir då att trots att offret kämpat för att frigöra sig, kan det vara lätt att återgå till förhållandet, att i praktiken få ett ”återfall”.

Traumaanknytning - att identifiera sig med förövaren

Stockholms- eller Norrmalmstorgssyndromet, uppkallat efter ett uppmärksammat bankrån i Stockholm 1973, innebär att människor som kidnappats eller hålls fångna, kan utveckla en relation till sina kidnappare vilket leder till att de tar deras parti inför till exempelvis polisen. Det handlar om att offret börjar att identifiera sig med förövaren. Teorin är att fenomenet kan uppstå i situationer där offret inte förmår att visa och utagera sin naturliga aggression mot förövaren.

Något liknande kan ske i ett destruktivt förhållande, där offret ofta är eller blir hjälplöst, därtill hjälpt av den isolering som förövaren utsätter offret för. Det är en försvarsmekanism som baseras på rädslan för att råka ännu värre ut och vädjar till den inre godheten hos förövaren. Men när förövaren är narcissist eller psykopat, finns inte det som de flesta av oss skulle beteckna som ”inre godhet”, personer med de här personlighetsstörningarna har inte förmåga att känna empati. De kommer inte förstå att de gör någon annan illa och de uttryck för ömhet som de stundtals visar, är bara en imitation av beteenden de sett hos andra.

När offret identifierar sig med förövaren blir traumat än mer komplicerat att bearbeta, eftersom de naturliga försvarsmekanismerna förser traumat med positiva intryck, medan upplevelser av skam, rädsla, utsatthet och sorg förblir obearbetade.

Alla kan råka ut för narcissistiska och psykopatiska förövare, de finns ju runt ikring oss och man kan stöta på dem var som helst, men alla fastnar inte i destruktiva och abusiva förhållanden med de här individerna. Personer med en trygg uppväxt, med sunda värderingar och bra vuxenförebilder under de tidiga åren, har ett naturligt inbyggt försvar mot dessa individer. De som istället har vuxit upp i otrygga miljöer, kanske i kombination med missbruksproblem och en eller två föräldrar med narcissistiska drag, har en mycket lägre tröskel för acceptans. Där den som vuxit upp tryggt reagerar negativt på ett narcissistiskt beteende, sker motsatsen för personen med den otrygga uppväxten – narcissistens beteende känns bekant, man reagerar med igenkänning och narcissisten kan upplevas som någon man identifierar sig med.

Barn som under uppväxten bevittnat våld och konflikter inom den egna familjen, är mer benägna att bli offer i abusiva förhållanden. Så drabbas den som redan drabbades som barn och så fungerar det sociala arvet. Även bakom de bästa fasaderna finns dysfunktionen, skrapar man på ytan av det som verkar obegripligt, hittar man ofta orsaken.