Förövarna – narcissisterna och psykopaterna

När vi läser om kvinnor som dödats av sina män eller pojkvänner, betecknas det ofta som familjetragedier. Ordet familjetragedi används som ett slags samlingsbegrepp för att försöka förklara något ofattbart. De flesta av oss skulle naturligtvis aldrig ens tänka tanken att ta livet av dem de lever med, de vi förväntas älska. Vill man inte fortsätta tillsammans skiljer man sig. Man kommer överens om barnen, säljer huset eller flyttar ut och även om det är infekterat så är de flesta kapabla att hitta en lösning.

Det man inte förstår, försöker man hitta en förklaring till. Hur kan det gå så illa att någon dödar den han en gång trott att han älskade? Hur kan en man, för det är oftast män, mörda sin hustru eller före detta hustru inför deras gemensamma barn? Hur kan en förälder döda sina egna barn som hämnd?

Förmodligen kan nästan vem som helst kan bli så provocerad att han eller hon slår till någon. De flesta av oss gör det aldrig, men i en extrem situation skulle det kunna hända. Även om man skulle slå, så skulle man förmodligen sluta när offret inte försvarade sig, eller låg ned, man skulle inte fortsätta att slå och slå och sparka, tills offret var nästan dött eller hade dött. Man hugger inte besinningslöst med en kniv om och om igen och framförallt planerar man inte hur man ska ta livet av någon för att hon t.ex. sagt att hon vill begära skilsmässa. Vissa händelser kan förklaras med psykisk sjukdom eller psykoser, ibland kan det handla om kulturella fenomen, som i så kallade hederskulturer, men i många fall handlar det om personlighetsstörningarna narcissism och psykopati.

Det amerikanska valet 2016

Valåret 2016, skulle i den amerikanska historien bli året då nästan ett halvt folk fördes bakom ljuset av en extrem narcissist. Uppvaknandet kommer med all sannolikhet bli hårt, det finns knappast några alternativ till det. Den där frågan, ”varför stack du inte?”, skulle nu kunna ställas till alla de som röstade på den narcissistiske kandidaten. Han som förolämpade alla, som förstorade sin egen betydelse, som upprepade gånger skrek ”du är oförskämd” till en reporter, fast det var han själv som var det. Han som ljög utan att tveka, som nekade till att ha sagt saker, fast det fanns dokumenterat på film, han som gjorde narr av handikappade och framförallt skyllde alla på problem på andra. Du som har läst den här bloggen, har förhoppningsvis börjat lära dig att hans uppträdande är typiskt för en narcissist.

Enligt en artikel i The Atlantic (1), beskriver George Simon, amerikansk psykolog som undervisar i ämnet Manipulativt uppträdande, Trumps uppträdande som så klassiskt för en narcissist, att han sparar videoinspelningar av honom, för att det inte finns ett tydligare exempel av narcissism att visa för studenterna.

Det som gör en ledare med narcissism farlig är hans/hennes faktiska sårbarhet och oförutsägbarhet. Eftersom de behöver ett ständig inflöde av känslor, gärna komplimanger, blir de extra påverkbara för smicker, gåvor och annat som får dem att känna sig speciella. I Trumps fall kunde man se hur kandidaten satte upp ett mindre hov i sitt eget hem på Manhattan, dit han kallade statsmän, politiker och andra som ville ha en del av maktens kaka. I det förgyllda tornet satt han förmodligen och lapade i sig all uppmärksamhet han kunde få. Vardagen kommer inte bli lika spännande och när svårigheterna kommer, för de kommer alltid i den position han nu ska ha, kommer han vara väldigt oberäknelig.

De här raderna ovanför skrevs strax efter det amerikanska valet. Det är nu tydligt att världen har blivit en osäkrare plats, där politiska principer kan ställas på huvudet av en tweet, där motståndare utsätts för veritabla förtalskampanjer, inte sällan ledda av den person som innehar det högsta ämbetet i landet. Vad som också är intressant från ett psykologiskt perspektiv, men skrämmande från ett samhälleligt perspektiv, är att se hur många människor som faller för de uppenbara lögnerna, som förförs av en retorik som är som en uppblåst ballong, där de blir till redskap för en person vars enda mål är att tillfredsställa sig själv. Hur den ena efter den andra medhjälparen kastas in i elden, när de inte längre är till någon nytta för ledaren. Och precis som beskrivits på den bloggen, händer det att de åter tas till nåder, kärleksbombningen sätter fart på nytt med smicker och kanske löften om högre positioner, pengar och makt, men tiden i maktens sken kan bli kortvarigt och de kan snart kastas till vargarna igen.

Även i Sverige har vi politiker som råljuger, förnekar att de har uppträtt på ett visst sätt och alltid skyller på andra. Rysslands regering och president uppträder likadant. Om alla dessa är narcissister, det får andra svara på, det som är uppenbart är dock att agerandet, medvetet eller omedvetet, bär narcissistens prägel. De är många och de finns mitt ibland oss.

1 http://www.theatlantic.com/magazine/archive/2016/06/the-mind-of-donald-trump/480771/

Somatisk terapi

Vi är ganska många, vi finns överallt. Ibland möter man en blick och man bara vet. Vet att den andre har varit med om något som nått ända ner i djupet av själen. De skadeskjutna som tagit sig upp, som inte blivit förövare utan överlevare. Det är en väg där du aldrig kan gå bakåt, bara framåt, det är en förlust av oskuldsfullhet som aldrig kan återskapas. Men man kan bli fri igen.

Vi sitter där, ibland på stolar i en ring, ibland i soffor, men med ansiktena vända inåt, så vi alla kan se varandra. Vuxna som fortfarande inom sig bär sitt barn, som ännu lider av de övergrepp de utsatts för. Kvinnor och ibland också män som misshandlats fysiskt och psykiskt av sina partners, de som växt upp som barn i de familjerna, de som växt upp i ”vanliga” dysfunktionella familjer och alla de som under livet utsatts för hot och våld eller blivit offer genom att åse samma saker.

Alla vi som orsakats sånt lidande av andra människor, så att varje dag blivit till en kamp för att överleva. Vi vill leva, det är därför vi sitter där, vecka efter vecka och lyssnar till sånt som ingen borde behöva höra, som ingen borde utsättas för. Vissa orkar inte. De tar sina liv, när det borde ha varit någon annan som straffades istället. För så är det nu en gång, att de som blivit utsatta, blir de som lider och de som utsätter andra, fortsätter genom livet som om inget har hänt. Onåbara, opåverkade, oförstående.

I somatisk terapi spelar det som har orsakat traumat en underordnad roll. Det som du förmodligen gått igenom gång på gång med andra terapeuter, läst böcker om, lidit av, funderat på och som orsakat dig så mycket lidande. Man kan sin berättelse, kanske har man börjat förstå varför vissa saker hänt, men ändå ligger allt kvar. Man mår precis lika dåligt hela tiden och reagerar likadant som tidigare om man blir triggad. Den bottenlösa förtvivlan, rädslan, de inre rösterna som gör allt för att trycka ned en, de finns kvar därinne. Den väl inövade historien som du kan berätta, ibland utan att ens känna den minsta sinnesrörelse, den har plötsligt inte den framträdande roll den haft tidigare. Somatisk terapi arbetar med kroppen. Var i kroppen sitter känslan? Vad hände i kroppen när du blev triggad? Genom att med fysiska övningar låsa upp traumat, frigörs själen.

I somatisk terapi spelar det som har orsakat traumat en underordnad roll. Ordet “somatisk” kommer från grekiskans “somatikós”, och syftar på människokroppen. Under de senaste tjugo åren, är det här en terapiform som har växt och fortfarande är under ständig utveckling. Grundtanken med somatisk terapi, är att trauman inte främst sitter i själen eller hjärnan, om vi vill kalla det för det, utan traumat sitter i kroppen. Vi reagerar instinktivt, vi “fryser” eller flyr när situationer som påminner oss om traumat händer. Vi blir triggade. Hjärtat bultar, fastän ingenting egentligen har hänt, ångest kan komma smygande till synes för ingenting. I korthet är det de här kroppsliga reaktionerna man arbetar med i somatisk terapi, istället för att med intellektets hjälp försöka förklara och förändra hur vi reagerar.

Finns det verkligen de som inte vill oss väl?

Vår oförmåga att våga inse att vissa människor faktiskt inte har något gott i sig, är det största hindret för att börja förstå narcissism och psykopati. Många människor vägrar instinktivt att acceptera det. Att vissa människor inte är som de flesta andra ”med åtminstone något gott i sig,” är det som är svårast att förstå. Det är därför de kan utöva en sån makt över andra. Genom deras förmåga att imitera känslor så att de verkar bry sig om andra, genom att uttala romantiska ord vid rätt tillfälle och uppträda som om livet vore en biofilm, får de de andra att tro att deras känslor är genuina. För att vi vill tro det.

Vi vill eller kan inte tro att någon människa kan vara så beräknande och kall mot oss, det motsäger all logik att de skulle kunna vara så annorlunda än de flesta av oss. Bara det att indela oss människor i ”vi” och ”dem” känns fel, men det här handlar inte om grupper, nationaliteter eller var man befinner sig på en ekonomisk skala. Narcissister och psykopater finns över hela världen, de finns bland rika och de finns bland fattiga, det är personlighetsstörningar som inte diskriminerar. Vi andra faller, gång på gång. Deras skicklighet att dupera andra är stor och många blir lurade, från flickvänner till arbetskamrater, chefer, familjemedlemmar, psykologer, terapeuter, domstolar, poliser, socialarbetare, väljare och andra.

Om vi som råkat ut för narcissister i våra personliga live, har svårt att förstå, så har förmodligen anhöriga, föräldrar och syskon till honom/henne det ännu svårare. Hur ska man kunna acceptera att någon i ens egen familj är en människa som utnyttjar, misshandlar, eller begår våldsbrott mot andra med berått mod? Som utsätter sin partner och kanske sina barn för både psykisk och kanske fysisk misshandel? Som ibland går så lång som att döda sina närmaste?

Tillhör du som läser det här dem som har en sån person som partner, kom då ihåg, precis som min terapeut en gång sa: “bakom den där masken av att vara en mysig och underbar människa att vara med, finns alltid den andra, den beräknande kalla, som väntar på rätt tillfälle och lägger information på lager, för att använda det emot dig när han tycker att han behöver.” Hur mycket man än önskar, och det gör man, om och om igen, att de ska ändra sig, så kommer de aldrig göra det.

Absurdistan - läs det här från ROKS ordförande

I dagens Expressen har ROKS ordförande, Jenny Westerstrand, skrivit en debattartikel, som är så skrämmande att det är svårt att ta till sig. Bland annat skriver hon att tjejgrupper på skolor och fritidsgårdar ifrågasätts och hindras från att verka. De anses diskriminerande.

Förmodligen har de flesta läsarna av den här bloggen varit utsatta för våld, vare sig det är fysiskt eller psykiskt, från närstående. De flesta är troligtvis kvinnor. Det är inte konstigt. För även om det finns kvinnor som är den skyldiga parten i destruktiva förhållanden, kan ingen förneka statistiken;

• Män utgör 66 % av narcissister. Narcissister är överrepresenterade som förövare och förtryckare.

• De flesta psykopater - även de ofta förövare - är män.

• Män är vanligtvis större, starkare, mer muskulösa än kvinnor, vilket gör det lättare för dem att fysisk angripa kvinnor.

• Det är fler kvinnor som mördas av sina partners är vice versa.

Att jämlikheten ska gå så långt att man inte längre kan erkänna att ett kön är mer utsatt än ett annat är inte mindre än en skandal och ett svek mot alla kvinnor och barn som är utsatta av män.

Sprid gärna debattartikeln till andra.