Somatisk terapi

Vi är ganska många, vi finns överallt. Ibland möter man en blick och man bara vet. Vet att den andre har varit med om något som nått ända ner i djupet av själen. De skadeskjutna som tagit sig upp, som inte blivit förövare utan överlevare. Det är en väg där du aldrig kan gå bakåt, bara framåt, det är en förlust av oskuldsfullhet som aldrig kan återskapas. Men man kan bli fri igen.

Vi sitter där, ibland på stolar i en ring, ibland i soffor, men med ansiktena vända inåt, så vi alla kan se varandra. Vuxna som fortfarande inom sig bär sitt barn, som ännu lider av de övergrepp de utsatts för. Kvinnor och ibland också män som misshandlats fysiskt och psykiskt av sina partners, de som växt upp som barn i de familjerna, de som växt upp i ”vanliga” dysfunktionella familjer och alla de som under livet utsatts för hot och våld eller blivit offer genom att åse samma saker.

Alla vi som orsakats sånt lidande av andra människor, så att varje dag blivit till en kamp för att överleva. Vi vill leva, det är därför vi sitter där, vecka efter vecka och lyssnar till sånt som ingen borde behöva höra, som ingen borde utsättas för. Vissa orkar inte. De tar sina liv, när det borde ha varit någon annan som straffades istället. För så är det nu en gång, att de som blivit utsatta, blir de som lider och de som utsätter andra, fortsätter genom livet som om inget har hänt. Onåbara, opåverkade, oförstående.

I somatisk terapi spelar det som har orsakat traumat en underordnad roll. Det som du förmodligen gått igenom gång på gång med andra terapeuter, läst böcker om, lidit av, funderat på och som orsakat dig så mycket lidande. Man kan sin berättelse, kanske har man börjat förstå varför vissa saker hänt, men ändå ligger allt kvar. Man mår precis lika dåligt hela tiden och reagerar likadant som tidigare om man blir triggad. Den bottenlösa förtvivlan, rädslan, de inre rösterna som gör allt för att trycka ned en, de finns kvar därinne. Den väl inövade historien som du kan berätta, ibland utan att ens känna den minsta sinnesrörelse, den har plötsligt inte den framträdande roll den haft tidigare. Somatisk terapi arbetar med kroppen. Var i kroppen sitter känslan? Vad hände i kroppen när du blev triggad? Genom att med fysiska övningar låsa upp traumat, frigörs själen.

I somatisk terapi spelar det som har orsakat traumat en underordnad roll. Ordet “somatisk” kommer från grekiskans “somatikós”, och syftar på människokroppen. Under de senaste tjugo åren, är det här en terapiform som har växt och fortfarande är under ständig utveckling. Grundtanken med somatisk terapi, är att trauman inte främst sitter i själen eller hjärnan, om vi vill kalla det för det, utan traumat sitter i kroppen. Vi reagerar instinktivt, vi “fryser” eller flyr när situationer som påminner oss om traumat händer. Vi blir triggade. Hjärtat bultar, fastän ingenting egentligen har hänt, ångest kan komma smygande till synes för ingenting. I korthet är det de här kroppsliga reaktionerna man arbetar med i somatisk terapi, istället för att med intellektets hjälp försöka förklara och förändra hur vi reagerar.

Dissociation - en del av PTS

Ett av symptomen på posttraumatiskt stressyndrom, PTS, är dissociation. Dissociation innebär att man känner sig avskuren från verkligheten, att man inte hör till. Vissa beskriver det som att leva i en bubbla, andra som om det fanns en vägg mellan dem själva och andra. Människor som råkat ut för traumatiserande händelser, som sexuella övergrepp, olyckor, krig, väpnade konflikter eller varit offer för abusiva förhållanden, kan få bestående dissociativa drag.

Man känner inte marken under sina fötter, gången blir automatisk. Man kan höra fåglarna, men noterar bara att de sjunger, den där känslan av att verkligen ta in fågelsången, ligger långt bakom en skog av oro och självhat. Man sitter i solen, men kan inte känna de värmande strålarna. Det är som om livet säger att sen, sen kan du leva, inte nu, nu måste du bara överleva.

De som genomlevt trauman och utvecklat PTS har byggt upp skyddsmurar. De finns där för att skydda det lilla barn som vi alla bär inom oss. Dissociation fungerar som ett skydd, samtidigt som det lär dig att inte reagera. Befinner du dig i ett fortgående abusivt förhållande, blir du genom dissociationen på ett sätt mer medgörlig för förövarens kontroll.

PTS kan på ett sätt liknas vid sorg, det är något man måste ta sig igenom för att kunna fortsätta leva. Alla som har känt sorg, vet att den aldrig försvinner, den bara förändras över tiden och vi lär oss att leva med den. Sorgen blir inte mindre, men den blir vår följeslagare och vi lär oss att gå bredvid den. Även de goda minnena får ta plats och på vägen formas vi till de människor vi är idag.

Många personer jag mött som varit utsatta för narcissister och ibland växt upp med dem, har en tendens att isolera sig från omvärlden. De blir taggiga, som igekottar. Människan är ett socialt djur, vi tycker normalt om att vara del av en gemenskap och vi brukar vårda våra vänner och vår familj. Allt det här förändras för den som blir traumatiserad. Det känns lättare att isolera sig, att inte låta någon annan veta hur man mår. Man låter inte andra komma en nära, andra känns som möjliga hot.

Komplex posttraumatisk stress

Narcissister kan skada människor de har runt sig. De lämnar efter sig psykiskt och ibland fysiskt misshandlade människor. De lämnar efter sig barn som kanske kommer att bära på ett skadat inre hela livet och få det svårt att klara av ett normalt liv. Människor som varit utsatta i ett destruktivt förhållande tycks vara predisponerade att utveckla det som idag kallas komplex PTS.

PTS kan ödelägga ditt liv och med tanke på hur kostsamt det här måste vara för samhället, borde mer fokus läggas på att hjälpa offren för destruktiva förhållanden, föra in skydd i lagstiftningen vid vårdnadstvister och öka medvetenheten om hur dessa mänskliga ”rovdjur” faktisk fungerar och agerar.

Vad är posttraumatisk stress - PTS

Det är ju över nu...

Posttraumatisk stress syns inte och luktar inte. För många smyger den sig på, ibland dyker den upp långt efter händelsen eller de händelser som har orsakat PTS.

PTS är ett tillstånd som kan uppträda efter att ha bevittnat eller varit del av en traumatisk händelse, eller ett fortgående traumatiskt skeende. Posttraumatisk stress kallades tidigare stridsutmattning och ansågs vara en psykiatrisk åkomma orsakad av krig. Under 60- och 70-talen började den här åkomman studeras närmare, när soldater kom hem från Vietnamkriget med psykiska problem som innebar bl.a. aggressivitet, isolering, koncentrationssvårigheter, snarhet till irritation, depression, sömnsvårigheter, ett självdestruktivt beteende och en rad andra symptom. Många av de före detta soldaterna fick svårt att återanpassa sig till ett normalt liv.

Genom forskningen upptäcktes så småningom, att det som hade betecknats som en av krig framkallad psykiatrisk problematik, verkade förekomma hos många fler grupper än krigsveteraner. Man kunde finna samma symptom hos människor som varit med om trafikolyckor eller som hade blivit utsatta för brott som rån, sexuella övergrepp och överfall. Personer som blivit övergivna som barn och individer som varit utsatta i destruktiva förhållanden under en längre tid kunde också utveckla PTS.

De här upptäckterna har lett till en ny syn på trauma och hur det påverkar individen. Benjamin Fry, psykoterapeut och grundare av kliniken Khiron House i Oxford, uttryckte det så här under en föreläsning; ”När man skalar bort berättelsen runt det som orsakat traumat, ser trauman väldigt likadana ut.”

Traumaforskningen går snabbt framåt, med pionjärer som Peter Levine, Bessel van der Kolk, Janine Fisher och andra, som med nya metoder lyckas hjälpa patienter att lösa upp det trauma som inte tycks sitta i själen utan i kroppen.