Känslomässig misshandel & lögner

”He had a different story
for every set of eyes”
Neil Young, Ambulance Blues

De flesta tror på vad andra säger. Att kunna lita på varandra är en av grundförutsättningarna för en fungerande familj och för samhället i stort. Vi föds med tillit. Spädbarn är helt beroende av omvärlden för sin överlevnad, som bygger på att barnet kan lita på att andra tar hand om och vårdar det. I en ideal värld, fortsätter vi att känna tillit till andra, men våra upplevelser senare i livet kan ändra på hur vi ser andra.

När överenskommelsen om att tala sanning bryts, kan man lätt känna sig sårad och förvirrad. Politiker och företagsledare som avslöjas med att ljuga, får utstå negativ press som ibland leder till deras avgång. Att ljuga upplevs ofta som en aggressiv och destruktiv handling som bryter förtroenden och vänskapsförhållanden. Att ljuga och bli avslöjad, betyder att förtroendet den andra parten haft, helt raseras.

Narcissister ljuger med lätthet gärna och så ofta det behövs. Hela deras sätt att vara bygger på lögner, friserade historier som de berättar för andra, inte sällan en historia eller variant för varje person. I en del av de här historierna, som ofta har som syfte att lyssnaren ska fås att känna medlidande med narcissisten och därmed börja öppna upp sig, framställer sig narcissisten som ett offer för andras illvilja. Det är alltid synd om dem på något sätt, alltid någon som vill dem illa. Det är en av anledningarna till att de framstår som känslomässiga vampyrer, som drar, inte från blomma till blomma, utan från offer till offer, för att dra sin historia om igen och får sin 'fix' av den andres medlidande och känslomässiga svar på berättelsen.

När vi växer upp och fortsätter tro att vi kan lita på andra, då blir en närstående människas lögner extra svåra att hantera. Trots att vi inser att de ljugit för oss tidigare, tenderar vi ändå att gång efter gång fortsätta att vilja tro på dem. Att inse och framförallt att acceptera att någon, som förväntas vara den som står oss närmast, helt enkelt ljuger oss rakt upp i ansiktet, skakar fundamenten för vår existens. Det är ingen liten sak.

Ett av de absolut svåraste stegen efter att ha blivit utsatt för ett förlängt känslomässigt övergrepp, blir att kunna börja lita på sina medmänniskor igen. Många klarar inte av det och det får konsekvenser för deras fortsatta liv. De blir ofta isolerade och ensamma, eftersom de inte vågar öppna sig för någon och därmed riskera att bli bedragna igen.

Narcissister skyller gärna sitt eget uppträdande på andra. Det är deras partners fel att de är 'tvungna' att vara otrogna, det kan bero på partnerns brister som älskare, på att de klagar för mycket, inte vill narcissisten väl, etc.. De kan också anklaga partnern för att vara psykiskt labil (vilket är lätt att bli efter en tid med en narcissist), för att vara deprimerad, alkoholiserad, lesbisk, smutsig, känslokall och tråkig, vad som helst som passar för stunden. Allt det här blir enligt narcissisten förklaringar till hans eller hennes beteende och behandling av offret. Hon kan till slut börja tro på de här anklagelserna, nedvärdera sig själv och bli övertygad om att det är hennes eget fel att narcissisten behandlar henne på det här sättet.

Offrens offer - hur narcissisten alltid tycker att han/hon är ett offer.

Kan man förstå en narcissist?

För att helt och fullt förstå en narcissist, kliva in i deras skinn, skulle man behöva vara likadan själv. Men genom att lära sig hur de tänker, vilka impulser som styr dem, kan man upphöra att förvånas, man kan lära sig att dechiffrera deras agerande och se bakom den oftast stenhårda masken.

Narcissister är fullblodsegoister, i den värld de bebor finns det bara en person som räknas och det är de själva. Andra är och förblir staffagefigurer och eftersom narcissister är gränslösa till sin natur, har de svårigheter att se eller förstå skillnaden mellan sig själva och andra. De inser helt enkelt inte att andra är egna personer, utan ser dem som en förlängning av sig själva.

Narcissisten kan, med få undantag, inte läsa av andras känslor och har inte viljan eller förmodligen ens möjligheten att förstå andra. De har heller ingen uppfattning om vad empati innebär. Det kan liknas vid färgblindhet. I deras känslospektra är empati en vit fläck. Det får till följd att det samspel som måste finnas mellan människor, inte fungerar när en narcissist är inblandad, varken när det gäller privata förhållanden eller i samhället i stort. De andra inblandade, familj, arbetskamrater, vänner, blir oundvikligen till slut offer för narcissistens oförmåga att förstå och ärligt interagera, såvida de inte hinner avsluta kontakten innan det brakar ihop.

Självömkan

Många narcissister tycker i grunden oändligt synd om sig själva och de delar gärna med sig av sina historier. Meningen med att berätta de här historierna för andra är dels att få stå i centrum, vilket narcissister älskar, dels att vi andra ska känna medlidande med dem. Historierna blir utgångspunkten och förklaringen till allt. Skulle kritiken mot narcissisten riskera att bli för hård, kan han alltid ta till ”det-är-synd-om-mig”-vapnet.

Gemensamt för berättelserna är en slags passivitet, en känsla av att ha blivit ”utsatt,” av att inte ha möjlighet att styra sitt eget öde och det här inbegriper uppenbarligen också livet som vuxen, där de inte är ansvariga för sig själva, utan fortsätter att skylla på andra och anser att andra borde ta ansvar för dem.

De som utsätts för narcissisterna blir på så sätt offrens offer. En bakvänd logik, där någon genom att förtrycka andra försöker att må bättre själv.