”He had a different story
for every set of eyes”
Neil Young, Ambulance Blues
De flesta tror på vad andra säger. Att kunna lita på varandra är en av grundförutsättningarna för en fungerande familj och för samhället i stort. Vi föds med tillit. Spädbarn är helt beroende av omvärlden för sin överlevnad, som bygger på att barnet kan lita på att andra tar hand om och vårdar det. I en ideal värld, fortsätter vi att känna tillit till andra, men våra upplevelser senare i livet kan ändra på hur vi ser andra.
När överenskommelsen om att tala sanning bryts, kan man lätt känna sig sårad och förvirrad. Politiker och företagsledare som avslöjas med att ljuga, får utstå negativ press som ibland leder till deras avgång. Att ljuga upplevs ofta som en aggressiv och destruktiv handling som bryter förtroenden och vänskapsförhållanden. Att ljuga och bli avslöjad, betyder att förtroendet den andra parten haft, helt raseras.
Narcissister ljuger med lätthet gärna och så ofta det behövs. Hela deras sätt att vara bygger på lögner, friserade historier som de berättar för andra, inte sällan en historia eller variant för varje person. I en del av de här historierna, som ofta har som syfte att lyssnaren ska fås att känna medlidande med narcissisten och därmed börja öppna upp sig, framställer sig narcissisten som ett offer för andras illvilja. Det är alltid synd om dem på något sätt, alltid någon som vill dem illa. Det är en av anledningarna till att de framstår som känslomässiga vampyrer, som drar, inte från blomma till blomma, utan från offer till offer, för att dra sin historia om igen och får sin 'fix' av den andres medlidande och känslomässiga svar på berättelsen.
När vi växer upp och fortsätter tro att vi kan lita på andra, då blir en närstående människas lögner extra svåra att hantera. Trots att vi inser att de ljugit för oss tidigare, tenderar vi ändå att gång efter gång fortsätta att vilja tro på dem. Att inse och framförallt att acceptera att någon, som förväntas vara den som står oss närmast, helt enkelt ljuger oss rakt upp i ansiktet, skakar fundamenten för vår existens. Det är ingen liten sak.
Ett av de absolut svåraste stegen efter att ha blivit utsatt för ett förlängt känslomässigt övergrepp, blir att kunna börja lita på sina medmänniskor igen. Många klarar inte av det och det får konsekvenser för deras fortsatta liv. De blir ofta isolerade och ensamma, eftersom de inte vågar öppna sig för någon och därmed riskera att bli bedragna igen.
Narcissister skyller gärna sitt eget uppträdande på andra. Det är deras partners fel att de är 'tvungna' att vara otrogna, det kan bero på partnerns brister som älskare, på att de klagar för mycket, inte vill narcissisten väl, etc.. De kan också anklaga partnern för att vara psykiskt labil (vilket är lätt att bli efter en tid med en narcissist), för att vara deprimerad, alkoholiserad, lesbisk, smutsig, känslokall och tråkig, vad som helst som passar för stunden. Allt det här blir enligt narcissisten förklaringar till hans eller hennes beteende och behandling av offret. Hon kan till slut börja tro på de här anklagelserna, nedvärdera sig själv och bli övertygad om att det är hennes eget fel att narcissisten behandlar henne på det här sättet.