Omgivningen vänder oftast ryggen till när problemen börjar, de vill inte se eller kan inte förstå. Människor har generellt en tendens att hålla sig ifrån allt som är dysfunktionellt, som avviker. De intalar sig själva att det nog inte är någon fara och hur som helst är det inte deras problem. Det är lättare att titta åt sidan. Även om människor ser eller förstår att ett problem existerar, vet de för det mesta inte hur de ska ta upp det med den berörda och låter därför bli. Missuppfattningen att det är lätt att lämna ett destruktivt förhållande, leder även till att den som är utsatt, kan bli ifrågasatt och kritiserad av omgivningen. Många tror fortfarande att det är offrets fel att hon blir misshandlad.
Isoleringen förstärks från två sidor, dels från offret själv som börjar skämmas och dra sig undan, dels från omgivningen som noterar att offret har blivit ”konstigt” och därför undviker kontakt, vännerna försvinner. Självhatet, att inte klara av att ha ett liv som andra har, växer. Någonstans här, börjar offret tro att det som händer är hennes eget fel, att det måste bero på att hon är mindre värd än andra och därför råkat ut för det här.
Förövarens initiala kärleksbombning förbyts till jämförelse med samma personer som tidigare, men nu är jämförelsen negativ för offret. Det är nu offret som är mycket sämre i jämförelse med tidigare partners, syskon, bekanta eller vilka det var som hon jämfördes med.
Rädslan kommer smygande. När det har gått så här långt, kan narcissisten uppträda hotfullt och kontrollerande, offret är insnärjt i ett virrvarr av tankar. Det är inte logik eller förnuft som styr tanken, det är de av förövaren inplanterade föraktfulla tankarna om offret självt som styr. Varje dag blir något att ta sig igenom utan att försöka provocera fram utbrott. Man börjar gå på tå som på äggskal.
Vissa lyckas att bryta den onda cirkeln och lämna förhållandet, men många stannar kvar. Narcissisten har intalat offret att hon inte klarar sig själv. Världen är tuff och det är trots allt narcissisten som är den enda som bryr sig om offret. Även människor med ett framgångsrikt förflutet mister tron på sig själva och börjar uppfatta omgivningen som hotande och farlig. Det ingår i narcissistens verktygslåda att få offret att tro det.
Eftersom offret nu isolerats och alienerats från omgivningen blir hon istället inriktad på att överleva och ta en dag i sänder. Livet rullar på, men det primära offret och vanligtvis hela familjen, lever som en isolerad enhet utan att delta i samhället utanför. Alla aktiviteter utanför enheten ifrågasätts. Arbetar offret, försöker narcissisten kontrollera arbetsplatsen. Jag kunde bli uppringd 20-30 gånger på en dag. Svarade jag inte, för att jag hade gått ett ärende eller var på toaletten, blev jag utfrågad av Q om vad jag hade sysslat med. Förklaringen att jag varit tvungen att kopiera en massa kompendier accepterades inte, utan möttes med misstänksamhet. Istället för att reagera med ilska, reagerade jag genom att lägga ut i princip allt kopieringsarbete till vaktmästeriet, så att jag kunde sitta kvar inne på mitt rum och svara i telefonen. Jag anpassade mig och jag skydde konflikter.
Det går att polisanmäla trakasserier, framförallt om våld har använts, men straffen är låga, speciellt om förövaren är ostraffad tidigare. Även om förövaren blir dömd till ett par månaders fängelse, kan man vara ganska säker på att han kommer tillbaka. När han kommer tillbaka, kommer han ha konkreta skäl att hota sin partner eller före detta partner. Vad hjälper ett kontaktförbud om han en dag står i trappuppgången och väntar? Offret riskerar att provocera sin plågoande istället för att bli skyddat. Att i det läget medverka i en polisutredning och rättegång kräver mer än de flesta klarar.
Finns det barn i förhållandet är det av naturliga skäl vanligtvis offret som ansvarar för dem. Att vara en god förälder är inte del av narcissistens egenskaper. Det innebär att offret inte bara ska försöka klara av trakasserierna själv, hon/han måste skydda barnen så mycket det går. Att helt enkelt fly är ofta inte ett alternativ när man har barn i skolåldern. En förälder som medvetet hindrar den andre föräldern från att träffa barnen, förlorar lätt vårdnaden. Att fly kan alltså betyda att riskera att överlämna vårdnaden till den partner som är narcissist.
Just när man tror att det inte kan bli värre, då kommer en ny charmoffensiv. Det kan vara veckor, eller åtminstone dagar, när narcissisten är precis den där personen man en gång förälskade sig i. Borta är reptilblicken, borta är de hårda orden. Middagen kan stå på bordet när man kommer hem från arbetet och barnen visar upp fina teckningar som de gjort tillsammans med pappa. Taggigheten har förbytts till precis det man längtar så mycket efter. Eftersom offret är så utsvultet på värme och kärlek, börjar hon/han mjukna och slappna av och glömma att precis det här har hänt förut, att det bara är en upprepning av tidigare händelser och kommer få samma slut som alltid. För till slut är det alltid något, man kan aldrig veta vad, som kommer trigga en ny cykel av förolämpningar, aggressivitet och anklagelser. Så är djävulsdansen igång igen.