Steg fem – ”Räddningen”
När offret inte orkar mer, verkligen är helt nere, då erbjuder förövaren tröst. Det är vanligtvis inte speciellt mycket, men det förstoras och får oproportionerligt stor betydelse. Han kanske ger en kram, ett glas vatten (ja, faktiskt), ett leende, så där varmt och intimt som i början av förhållandet, det kullkastar allt. Offret tvivlar ännu mer, förövaren kanske inte alls är den där elaka personen man blivit mer och mer övertygad om att han är, utan istället den man lärde känna från början, den omtänksamma och kärleksfulla.
Tankar växer fram om att försöka göra allting bättre, så att livet tillsammans ska bli så som det en gång var meningen. De här svängningarna i förövarens beteende är förödande för ens självförtroende, självuppfattning och mentala hälsa. Ena dagen, snarare ena stunden, kan reaktionen vara extrem och aggressiv, på något som dagen därpå möts av en sansad eller ”normal” reaktion. Att det inte går att lita på förövaren och hans reaktioner, gör att offret helt tappar fotfästet. Hon/han vet aldrig, kan aldrig förvänta sig en ”vanlig” reaktion, utan vet att vad som helst kan trigga förövaren. De gånger när reaktionen är som kan förväntas i ett sunt förhållande, blir offrets reaktion överdriven och uppförstorad. Hon är nu övertygat om att det är hon som provocerar fram förövarens ilska och aggressivitet, och gör allt för att vara till lags, allt för att inte provocera fram mer aggressioner.
En god vän till mig levde under många år med en narcissist, som också blev far till hennes första barn. Hon hade själv växt upp med en narcissistisk förälder, vilket gör att man lätt riskerar råka ut för en själv. Troligtvis är ens självbild ordentligt skadad av uppväxten, men vad som tycks vara värre, är att man inte reagerar nämnvärt på ett narcissistiskt beteende, eftersom det känns bekant. Man tror, helt felaktigt, att man ”kan” den här typen av människor, att man till skillnad från andra, vet hur de ska tas.
I slutet av deras förhållande, där de flera gånger kommit överens om att separera, men ingenting hände, sa hon till slut ifrån och sa att det räckte, hon ville att de skulle göra så som de hade bestämt. Omedelbart började processen med att bryta ned hennes beslut. Plötsligt var han närvarande, hjälpte till med läxorna (som han aldrig gjort tidigare) och försökte allmänt att vara en bra partner. Naturligtvis skedde allt på hans villkor, narcissister har inte lätt för att respektera regler eller följa dem heller. Så lappen som barnet hade med från skolan, där fröken skrivit dagens läxor, den tittade han inte på. Resultatet blev att halva läxan var ogjord. I vanlig narcissistordning blev kommentaren ”men jag visste inte”. Inte ”oj, det missade jag,” vilket vore en reaktion från en ansvarsfull vuxen, men narcissister tar aldrig ansvar för något. Att förvänta sig att man läser innantill på en lapp från sitt barns skola är alltså att förvänta sig för mycket. Narcissisten tycker alltid egentligen synd om sig själv, eller vill i alla fall att andra ska göra det. Just den här mannen har till och med en speciell barnröst som han använder sig av när han vill framstå som liten och i behov av andras uppmärksamhet. Han är över 45 år gammal.
Narcissisten har alltid svar på varför samma regler inte gäller honom eller henne. De verkar anse sig ha en gudomlig rätt att strunta i allt och alla. Hur som helst, det lilla barnet, som naturligtvis skulle vilja ha en sån där pappa som bryr sig, blev överlycklig över uppmärksamheten som hennes pappa plötsligt visade henne. Det gick överstyr och hon blev till och med otrevlig mot sin mamma. Hela familjen dras in i den här ringdansen, där narcissisten dansar först och leder, leker med de andra och får dem att dansa än hit, än dit. Barn i sådana här förhållanden dansar med och förstår inte, de vill bara bli älskade. Narcissisten utnyttjar de här känslorna och fyller på sitt narcissistiska, mörka hål, på engelska talar man om ”narcissistic supply”, det som narcissisten söker hela tiden.
När man lärt sig mekanismerna, så vet man också att de här korta charmoffensiverna, de pågår på sin höjd i några dagar. Efter det har narcissisten uppnått sitt mål, åtminstone temporärt, det vill säga att få offret/offren att igen agera så som han/hon vill. Ett visst lugn kan infinna sig, tills narcissisten på nytt anser att offret blivit för självständigt och börjar från steg ett igen med attacker på offrets identitet.