Vi är ganska många, vi finns överallt. Ibland möter man en blick och man bara vet. Vet att den andre har varit med om något som nått ända ner i djupet av själen. De skadeskjutna som tagit sig upp, som inte blivit förövare utan överlevare. Det är en väg där du aldrig kan gå bakåt, bara framåt, det är en förlust av oskuldsfullhet som aldrig kan återskapas. Men man kan bli fri igen.

Vi sitter där, ibland på stolar i en ring, ibland i soffor, men med ansiktena vända inåt, så vi alla kan se varandra. Vuxna som fortfarande inom sig bär sitt barn, som ännu lider av de övergrepp de utsatts för. Kvinnor och ibland också män som misshandlats fysiskt och psykiskt av sina partners, de som växt upp som barn i de familjerna, de som växt upp i ”vanliga” dysfunktionella familjer och alla de som under livet utsatts för hot och våld eller blivit offer genom att åse samma saker.

Alla vi som orsakats sånt lidande av andra människor, så att varje dag blivit till en kamp för att överleva. Vi vill leva, det är därför vi sitter där, vecka efter vecka och lyssnar till sånt som ingen borde behöva höra, som ingen borde utsättas för. Vissa orkar inte. De tar sina liv, när det borde ha varit någon annan som straffades istället. För så är det nu en gång, att de som blivit utsatta, blir de som lider och de som utsätter andra, fortsätter genom livet som om inget har hänt. Onåbara, opåverkade, oförstående.

I somatisk terapi spelar det som har orsakat traumat en underordnad roll. Det som du förmodligen gått igenom gång på gång med andra terapeuter, läst böcker om, lidit av, funderat på och som orsakat dig så mycket lidande. Man kan sin berättelse, kanske har man börjat förstå varför vissa saker hänt, men ändå ligger allt kvar. Man mår precis lika dåligt hela tiden och reagerar likadant som tidigare om man blir triggad. Den bottenlösa förtvivlan, rädslan, de inre rösterna som gör allt för att trycka ned en, de finns kvar därinne. Den väl inövade historien som du kan berätta, ibland utan att ens känna den minsta sinnesrörelse, den har plötsligt inte den framträdande roll den haft tidigare. Somatisk terapi arbetar med kroppen. Var i kroppen sitter känslan? Vad hände i kroppen när du blev triggad? Genom att med fysiska övningar låsa upp traumat, frigörs själen.

I somatisk terapi spelar det som har orsakat traumat en underordnad roll. Ordet “somatisk” kommer från grekiskans “somatikós”, och syftar på människokroppen. Under de senaste tjugo åren, är det här en terapiform som har växt och fortfarande är under ständig utveckling. Grundtanken med somatisk terapi, är att trauman inte främst sitter i själen eller hjärnan, om vi vill kalla det för det, utan traumat sitter i kroppen. Vi reagerar instinktivt, vi “fryser” eller flyr när situationer som påminner oss om traumat händer. Vi blir triggade. Hjärtat bultar, fastän ingenting egentligen har hänt, ångest kan komma smygande till synes för ingenting. I korthet är det de här kroppsliga reaktionerna man arbetar med i somatisk terapi, istället för att med intellektets hjälp försöka förklara och förändra hur vi reagerar.