Ett av symptomen på posttraumatiskt stressyndrom, PTS, är dissociation. Dissociation innebär att man känner sig avskuren från verkligheten, att man inte hör till. Vissa beskriver det som att leva i en bubbla, andra som om det fanns en vägg mellan dem själva och andra. Människor som råkat ut för traumatiserande händelser, som sexuella övergrepp, olyckor, krig, väpnade konflikter eller varit offer för abusiva förhållanden, kan få bestående dissociativa drag.

Man känner inte marken under sina fötter, gången blir automatisk. Man kan höra fåglarna, men noterar bara att de sjunger, den där känslan av att verkligen ta in fågelsången, ligger långt bakom en skog av oro och självhat. Man sitter i solen, men kan inte känna de värmande strålarna. Det är som om livet säger att sen, sen kan du leva, inte nu, nu måste du bara överleva.

De som genomlevt trauman och utvecklat PTS har byggt upp skyddsmurar. De finns där för att skydda det lilla barn som vi alla bär inom oss. Dissociation fungerar som ett skydd, samtidigt som det lär dig att inte reagera. Befinner du dig i ett fortgående abusivt förhållande, blir du genom dissociationen på ett sätt mer medgörlig för förövarens kontroll.

PTS kan på ett sätt liknas vid sorg, det är något man måste ta sig igenom för att kunna fortsätta leva. Alla som har känt sorg, vet att den aldrig försvinner, den bara förändras över tiden och vi lär oss att leva med den. Sorgen blir inte mindre, men den blir vår följeslagare och vi lär oss att gå bredvid den. Även de goda minnena får ta plats och på vägen formas vi till de människor vi är idag.

Många personer jag mött som varit utsatta för narcissister och ibland växt upp med dem, har en tendens att isolera sig från omvärlden. De blir taggiga, som igekottar. Människan är ett socialt djur, vi tycker normalt om att vara del av en gemenskap och vi brukar vårda våra vänner och vår familj. Allt det här förändras för den som blir traumatiserad. Det känns lättare att isolera sig, att inte låta någon annan veta hur man mår. Man låter inte andra komma en nära, andra känns som möjliga hot.